Europositron weblog

18 januari 1689.

Fakta om Montesquieu

Charles fick en lång och grundlig utbildning. Först vid Oratorianernas berömda internatskola utanför Paris, “Le Collège de Juilly", 1700-1705. Därefter vid den juridiska fakulteten vid “Université de Bordeaux” där han tog en juristexamen den 29 juli 1708. Samma år började Charles använda sin farbrors titel, “Seigneur de Montesquieu, Baron de La Brède” eftersom farbrodern inte hade några egna barn. Han fortsatte sina juridiska studier i Paris, 1709-1713.

1713 återvände han till Bordeaux och blev i februari 1714 rådgivare vid domstolen “le Parlement de Bordeaux". Den 3 april 1716 blev han vald till Les Sciences de Bordeaux Académie. Den 13 juli 1716 ärvde han farbroderns höga befattning som “Président à mortier du Parlement de Guyenne” (Bordeaux).

Han var direktör för “Les Sciences de Bordeaux Académie” 1718-1720. Montesquieu utsågs ytterligare tre gånger till direktör 1726, 1739 och 1748.

Montesquieu publicerade sin satir “Persiska brev” anonymt i Amsterdam 1721. Europas litterära värld blev chockad av satiren. Kort efter publiceringen lämnade han sitt ämbete som vicepresident vid överdomstolen (parlamentet) i Bordeaux och flyttade till Paris.

På grund av “Persiska brev” blev han inte utsedd till ledamot av Franska akademien år 1725 utan först år 1728. Montesquieu hade nu stora skulder så han sålde den 7 juli 1726 sin befattning vid Parlement de Guyenne men med ett förbehåll att befattningen skulle återgå till släkten de Secondat när köparen dog.

Under 1728 gjorde Montesquieu resor till Österrike, Ungern och Italien. Under 1729 reste han i Italien samt till Tyskland och Nederländerna. Den 3 november 1729 kom han till London. Han studerade den engelska konstitutionen och blev medlem i “The Royal Society of London". Han stannade i England till maj 1731 då han återvände till Bordeaux.

1746 blev han medlem i “Die Berliner Akademie der Wissenschaften". 1748 hade hans syn försvagats så han återvände till La Brède. Trots att han nu nästan var blind fortsatte han att skriva om upplysningens syn på mänskliga rättigheter.

Montesquieu fick under en resa till Paris den 29 januari 1755 en febersjukdom och dog i Paris den 10 februari 1755.
Montesquieus viktigaste böcker

o Han skrev anonymt den satiriska boken “Persiska brev", 1721 (Lettres Persanes). Boken beskriver situationen i Frankrike genom två persers brev, Mirza och Usbek.

o Han skrev en prosaberättelse “Fröjas tempel", 1725 (Le temple de Gnide). Boken handlar om gudinnan Venus´ tempel på ön Knidos.

o Han har skrivit om romarrikets uppgång och fall i boken “Tankar om orsakerna till de Romares välde och fall", 1734 (Considérations sur les causes de la grandeur des Romains et de leur décadence).

o Hans mest berömda bok är “Om lagarnas anda", 1748 (De l’esprit des lois).

Montesquieus syn på demokratin

Montesquieu idealstat är en demokrati. Om folket har den högsta makten är det en demokrati, anser han. Lagarna som reglerar rösträtten i en republik är grundläggande men det fordras också en drivkraft till för att demokratin skall överleva i ett land, anser Montesquieu, dygden. För ett demokratiskt styrt land med dygden som grundprincip skall följdriktigt lagarna stärka denna dygd hos folket.

Folket skall utse sina ministrar, sina ämbetsmän, det är grundläggande forsätter Montesquieu. Folket behöver ledas av ett råd eller en senat. Dessa utses antingen av folket eller av ämbetsmännen. Montesquieu anser vidare att röstningen skall vara offentlig.

Montesquieu menar att folket i demokratier verkar göra vad de vill men den politiska friheten betyder inte att man får göra vad man vill. Friheten finns i demokratier men den finns där bara man inte missbrukar makten. Varje människa som har makt är benägen att missbruka den.

Montesquieu föreslår en maktbalans mellan den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten. Detta fungerar genom att alla organ måste bli beroende av de andra två organen för att fatta beslut. Detta genom att ett beslut måste fattas gemensamt med ett annat organ eller att ett organ har vetorätt mot ett annat organs beslut.

USA:s grundare Thomas Jefferson och James Madison inspirerades av Montesquieus maktbalansidé. USA styrs sedan 1787 av dessa tre politiska organ.
Boken “Om lagarnas anda” (De l´esprit des lois), 1748.

Boken är indelat i trettioen böcker och i originalutgåvan bestod boken av ett tusental trycksidor.
Montesquieus naturrätt

Montesquieu anser att det finns fyra naturlagar. Dessa lagar fanns i naturtillståndet.

1. Freden är den första naturlagen, enligt Montesquieu. Han kritiserar Thomas Hobbes pessimistiska syn på naturtillståndet som allas krig mot alla.

2. Den andra naturlagen är att människan söker föda. Människan har vissa behov.

3. Den tredje naturlagen är att människan ser en glädje och förtjusning i samvaro med motsatta könet.

4. Den fjärde naturlagen är att människan drivs att skapa ett gemensamt samhälle. Människans förmåga till att ha kunskap är en stark drivkraft för den fjärde naturlagen, menar Montesquieu.

Olika lagar

Människor styrs av olika lagar, enligt Montesquieu:

o Naturlagar (se ovan)

o Gudomliga lagar (bestämda av Gud och kan inte ändras)

o Den kyrkliga eller kanoniska rätten (som styr religionens ordningsväsen)

o Folkrätten (världens civilrätt)

o Den allmänna politiska rätten (den mänskliga visheten som har grundlagt alla samhällen)

o Särskilda politiska lagar (som gäller i enskilda länder)

o Erövringsrätten (grundas på ett folks rätt att använda våld mot ett annat)

o Ett lands civilrätt (som värnar om egendom och liv)

o Familjerätten (ett lands kärngrupps styrelse)

Dessa lagar bör utformas så, fortsätter Montesquieu, att de inte skapar oreda i de principer som bör styra människor.
Olika styrelseformer

Montesquieu baserar sin bok på de studier som han gör av de olika styrelseformer som fanns i antikens Aten och under Romarrikets tid och hans slutsats är att det finns tre sätt att styra ett land:

1. Republikanskt, demokratiskt där folket besitter den högsta makten.

2. Monarkiskt där en person styr enligt fastställda lagar.

3. Despotiskt, diktatoriskt där en person styr utan fastställda lagar men efter sin vilja och sina nycker.

Han redogör, i sin bok, under vilka villkor dessa styrelseformer kan fungera i ett land.
Republikanskt styrelsesätt

Om folket har den högsta makten är det en demokrati, anser han, men om bara en del av folket har den högsta makten är det en aristokrati.
Dygden

Lagarna som reglerar rösträtten i en republik är grundläggande men det fordras också en drivkraft till för att demokratin skall överleva i ett land, anser Montesquieu, dygden. Med dygd menar han “… är kärlek till republiken; den är en känsla, och inte en rad kunskaper; den ringaste människan i staten kan ha denna känsla, liksom den främsta.” Montesquieu fortsätter: “Kärleken till republiken är, i en demokrati, kärleken till demokratin; kärleken till demokratin är kärleken till jämlikhet.” När dygden upphör smyger sig ärelystnaden och girigheten in i dess ställe och då förtvinar demokratin.

Han gör ett undantag då jämlikhet inte behövs för demokratins bevarande. Om demokratin grundas på handel kan det “… mycket väl vara fallet att enskilda har stora rikedomar utan att sederna är fördärvade. Detta beror på att handelsandan för med sig enkelhetens, sparsamhetens, måttlighetens, arbetets, redlighetens, lugnets, ordningens och normens anda. Så länge därför denna anda består, får de rikedomar den alstrar ingen som helst dålig verkan.”
Lagarna

Lagarna måste, enligt Montesquieu, stå i samklang med respektive styrelsesätts grundprincip. För ett demokratiskt styrt land med dygden som grundprincip skall följdriktigt lagarna stärka denna dygd hos folket.

Lagarna skall bland annat också ange:

o hur röstningen skall gå till

o vem som får rösta

o vem som är ansvarig för röstningsproceduren

o för vad röstningen gäller.

Folket skall utse sina ministrar, sina ämbetsmän, det är grundläggande forsätter Montesquieu. Folket behöver ledas av ett råd eller en senat. Dessa utses antingen av folket eller av ämbetsmännen.

Montesquieu anser vidare att röstningen skall vara offentlig. Han hänvisar till att man räckte upp händerna när man röstade i antikens Aten. Han motiverar detta med att folket behöver upplysning från de kunniga personerna bland folket.
Friheten

Montesquieu menar att folket i demokratier verkar göra vad de vill men den politiska friheten betyder inte att man får göra vad man vill. “Frihet är rätten att göra allt som lagarna tillåter; och om en medborgare kunde göra det som är förbjudet, skulle han inte längre ha någon frihet, eftersom de andra på alldeles samma sätt skulle ha denna befogenhet.” Friheten finns i demokratier men den finns där bara man inte missbrukar makten. Varje människa som har makt är benägen att missbruka den.
Maktbalansen

Den politiska friheten i en stat är säkrast då makten i staten är delat på tre olika organ:

1. den lagstiftande

2. den verkställande

3. den dömande

Montesquieu föreslår en maktbalans mellan dessa tre politiska organ. Detta fungerar genom att alla organ måste bli beroende av de andra två organen för att fatta beslut. Detta genom att ett beslut måste fattas gemensamt med ett annat organ eller att ett organ har vetorätt mot ett annat organs beslut. Inget av dessa maktorgan skall vara oberoende av något annat organ. (USA:s politiska system utgår från Montesquieus idé om maktbalans mellan president, kongress (senat och representanthus) och högsta domstolen).

Dessa tre organ skall vara skilda från varandra. Ingen person i ett av organen skall delta i något av de andra två. Här inspireras Montesquieu av Englands författning.
Den lagstiftande makten

Den lagstiftande makten borde vara folket (direktdemokrati) men då inte detta är rimligt i stora stater att folket kan sätta sig in i alla frågor är det bättre, enligt Montesquieu, att folket utser representanter (representativ demokrati) för den lagstiftande makten. Han föreslår att den lagstiftande församlingen skall bestå av två församlingar (tvåkammarsystem) en för adelskapet och en annan församling för övriga folket. Detta för att adeln och folket har olika plikter och förmåner i staten. Medlemskapet i adelsförsamlingen bör vara ärftlig. Adelsförsamlingen skall vara en reglerande kraft mellan folkförsamlingen och den verkställande makten.
Den dömande makten

Den dömande makten bör inte vara permanent utan personerna hämtas från den lagstiftande makten. Montesquieu inspireras på denna punkt även av antikens Aten. Domarna måste tillhöra samma samhällsställning som den anklagade för att han skall vara säker på att behandlas rättvist.

Emeritusuppfinnaren.

Demokratia- ja oikeusvaltiouskomme tulisi perustua vallan kolmijaolle, Montesquieun periaatteille. Asioiden ymmärtäminen olisi helpompaa, jos edes hänen pääteoksensa Lakien henki vuodelta 1748 olisi käännetty ja saatavilla suomeksi. Parannukset ehkä lähtisivät käyntiin.

Voisiko jo päättyä lainsäädännön 60 vuotta kestänyt kuollut kausi, kun nyt olisi aika korjata Suomen ihmisoikeudet ja niiden oikeusturva.

Osaksi lainattua.
Emerituskeksijä

Emerituskeksijä.

Emerituskeksijä.

Uutta akkuteknologiaamme on tulossa rahoittamaan
Millennial Technology (USA-Utah-Brigham City).
Keksijä-pääomistaja Denis Palmer on myös Rainer Partasen tapaan kehittänyt omaa keksintöään 30 vuotta.
Täysin uudet sähkö-magneettimoottorit yms. ovat heillä samojen vaikeuksien jälkeen nyt valmiita.
Kaksi lisenssiä on jo myyty-toinen muistaakseni Saksaan.
Keksintömme sopivat toisiinsa ja tuovat tai mahdollistavat osaltaan paremman tulevaisuuden maapallolle…
Kun saamme oman keksintömme maailmanmarkkinoille ja saamme lisenssioikeuksista ja royalteista..tai muita tuottoja…on ainakin omana tarkoituksenani jatkaa muiden keksintöjen alkurahoitusta ja alkuunsaantia.

Voikin sanoa, että nyt tarvitaan jonkinlainen uusi alkuräjähdys keksintöjen käyttöönotossa.
Onnistuminen tuottaa tällä tapaa uusia onnistumisia kertautuvana vaikutuksena…tässä asiassa on erittäin tärkeää, että hengenheimolaiset yhdistävät voimansa ja pyritään vaikuttamaan yleiseen mielipiteeseeen ja antamaan vaihtoehtoinen tapa suunnitella tulevaisuutta!
Luovuuden ylin aste on uudet keksinnöt…voikin sanoa, että keksijä jatkaa siitä-missä toisille tuli seinä vastaan.
Keksijät tarvitsevat kuitenkin tukijoukkoja taakseen.
Pelkkä henkinenkin tuki auttaa, koska keksijät uuvuttavat itsensä helposti loppuun ja ovat vahvasti tunneihmisiä.
Eduskunnan pitää tehdä uudet ja paremman toimintaympäristön mahdollistavat tulevaisuuslait keksijöiden keksintö-ja kehitysyhtiöille.
Olen toistaiseksi kirjoittanut eduskuntaan päin, mutta olisi ilmeisesti aika kirjoittaa myös lehdistöön.
Ennakkotapauksemme on tuonot esiin paljon epäkohtia ja luovuuden esteitä valtakunnassamme.
Meillä on kokemuspohjaista tietämystä näistä asioista.
Oma tapauksemme on ilmeisesti vasta 2010 Toukokuussa Helsingin Hovi-oikeudessa.
Tämä kirjoittelu ja toiminta uuden eteen on muiden tulevaisuuden keksijöiden paremman tulevaisuuden mahdollistamista…tapauksemme ei saa enää toistua.

Ilkka Laakso

Ab Europositron Oy:n sijoittajaryhmä